Shortbus

Sophia jobbar som sexterapeut. Hon har aldrig fått en orgasm.

Är det tillrättalagt och osannolikt? Eller intressant och trovärdigt?

Förutom att soundtracket är bland de mest intressanta på länge blir jag fascinerad av filmens karaktärer. Sen läser jag en intervju med regissören som säger:

- Man kan förstås ha sex ensam, men för att uppleva kärlek måste man vara två. Precis som vi alla brottas rollfigurer med problemet med ensamhet kontra gemenskap. Och jag vill påstå att det är omöjligt att vara ensam och leva.

Jaha. Då har vi en, åtminstone för att vara hyfsat mainstream och amerikansk, alternativ film där regissören samtidigt har en normativ bild av vad vi människor behöver. Han säger att filmens tema är "ensamhet kontra kärlek". Jag känner mig som en ledsen hund.

Shortbus är ingen glad film, den visar på massor av tänkbara problem vi kan ha relaterade till både sexualitet och sex. Samtidigt binder regissören sin egen svans och hamnar i stereotypfacket.

Förhoppningsvis känner han sig som Justin Bond:

I used to wanna change the world, now I just wanna leave the room with a little dignity