Wednesday, April 30, 2008

om våldtäkt

det är fest och det är i mina ungdoms glansdagar. när jag är på väg från krogen och svänger åt helt fel håll för att gå hem så säger killen jag tar sällskap med "jenny nu är du jävligt full, du bor ditåt" varpå jag svarar "jaha, nej jag ska sova i stan i natt, en kompis är bortrest och jag passar hennes katt och lägenhet" varpå han tjatar sig till att följa med hem för att klappa katten då han hävdar att han älskar katter. killen ifråga har varit tillsammans med en polare till mig och försökt hångla eller hånglat med de flesta av mina polare. jag var misstänksam och tittade skeptiskt på honom och förklarade ytterst tydligt, "ah men calle jag tänker inte knulla med dig om det är det du tror". vilken han aaaaaaabsolut inte menar, utan han vill bara klappa min katt, och uttrycker även hur trött han är på att alla tror att han alltid vill knulla alla. jag menar att han lite grann bäddat för den kommentaren, men i alla fall, han följer med hem, klappar katten och efter ett tag tycker jag att det är dags för honom att gå. då plötsligt tränger han in mig i sovrummet och börjar hångla med mig samtidigt som han knuffar ner mig på sängen och försöker få av mig kläderna samtidigt som han intensivt börjar jucka. slutet på historien blev relativt gott, jag lyckas komma loss och slänger ut honom. eftersom jag förvisso var full, men inte SÅ full. för att jag var tämligen vältränad och kunde göra motstånd.

dock fanns där hos mig i efterhand en känsla av skam. som att jag hade mig själv att skylla. att jag aldrig skulle ha gjort sådär. när jag berättade för några av mina vänner möttes jag också av kommentarerna "men va fan jenny, va trodde du skulle hända" och så vidare. kommentarerna bekräftade vad jag redan kände. det var mitt fel.

för några veckor sedan våldtogs en sjuttonårig flicka i min hemstad. kommentarer jag hörde när jag var hemma var saker som att "jag tycker det låter konstigt, klockan var halv elva och det var en tisdag, vilken sjuttonårig tjej är ute då".

hallå?! världen anropar. vilken sjuttonåring är inte ute och går klockan elva på kvällen? jag kan hitta tusen anledningar. du är trött på dina föräldrar som bråkar. du ska ut och tjuvröka. du är på väg hem från en kompis. du behöver luft för att tänka. du kan inte sova och tar en promenad. eller så ville du bara ta en promenad punkt slut.

har precis läst ut Katarina Wennstams bok "flickan och skulden - en bok om samhällets syn på våldtäkt" och känner igen dragen jag ovan beskrivit. i många fall tyvärr ännu värre. flickans sexualhistoria beskrivs i detalj i rättsalen, så även hennes klädsel. och så vidare. om pojkarnas klädsel och rykte sägs ingenting. undertonen är uppenbar, de unga tjejer som våldtas får skylla sig själva. ungdomarna själva verkar också eniga i frågan, att tjejerna får skylla sig själva, att det knappt kan räknas som våldtäkt om tjejen är för full eller om hon redan haft sex med personen som våldtar henne et cetera.

idag när jag är ute ber ofta mina vänner mig skicka SMS när jag är hemma, för att veta att jag kommer hem säkert, länge har jag motsatt mig det hela då jag genom att skicka SMS bekräftar min offersituation. JAG måste tänka på vilken väg JAG tar hem. för det är JAG som måste ta konsekvenserna om något händer för att JAG hade "fel" kläder eller tog "fel" väg hem. idag har jag insett att världen suger och därför skickar jag SMS men det får mig också att bitvis känna mig som ett offer. För varför i helvete är det jag som ska ändra på mitt beteende för att vissa män(niskor) begår våldsbrott som jag sedan får skulden för? Nej. jag citerar Wennstam "Det är vissa män som ska sluta våldta, det är inte alla kvinnor som ska sluta leva ett fritt liv."

Monday, April 21, 2008

Tack Zlatan

Zlatan svarar på frågor på lilla sportspegeln.

frågan från nån kid lyder något i stil med: Jag tycker det är jobbigt när jag vaknar på natten när min lillebror skriker, tycker inte du det är jobbigt när du ska iväg och spela match dagen efter?

zlatan: nej, jag är ju inte hemma dan innan match, och annars så vänjer man sig. maximillian sover ju bättre nu och den lille håller på att skolas in. Men Helena sköter det där..

Bravo Zlatan. Vissa för alla dina beundrare runt om i Sverige vad könsuppdelning innebär. Bravo.

Oh well. De flesta kidsen som beundrar Zlatan är väl typ i alla fall fem år och har väl redan blivit uppfostrade av sina föräldrar och institutioner att världen är könsuppelad och världen den tillhör Zlatan och alla andra med snopp medan vi utan snopp tar hand om skrikande barn och hem.

Jag? Bitter. Det händer inte.

Sunday, April 20, 2008

den kvinnliga listen.

englas mördare har erkänt. det är hemskt det som hänt och det är skönt för alla inblandade att kvinna har hittat mördaren.

men det var inte det som inlägget skulle handla om. läste på löpsedeln efter att mördaren erkänt en rubrik i stil med: "kvinnorna fick honom att erkänna". och några dagar senare kom nästa rubrik på löpsedeln: "så här fick kvinnorna honom att erkänna". ärligt talat? det 2008 nu. vart i ligger intressevärdet i att det var två poliser, som hör och häpna va kvinnor, som fick snubben att erkänna. blir ju för fan matt. läste inte vad som stod i tidningen men kan ju bara hoppas att det inte var något slags fokus på kvinnlig list. rubriken talar ju för att det skulle kunna va fallet.

ja sverige. tänk va stolta vi ska va över att två kvinnor inom poliskåren lyckades få fram ett erkännande. det måste va första gången det händer.

är vi jämställda nu?