Tuesday, August 31, 2010

Beloved Birgitta om barnomsorg...

...på Brännpunkt idag:

Europa kan inte fortsätta att ha världens mest utbildade hemmafruar, och då behövs en kraftig utbyggnad av barnomsorgen i Europa. Det ger svenska förskoleföretag en unik möjlighet att expandera internationellt. Barnomsorg kan bli nästa svenska exportsuccé.

Friday, August 27, 2010

SD biter sig själv i svansen

Igår på stan fick jag två valmanifest stuckna i mina händer: Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets.

Sds jämställdhetspolitik är mycket spännande att läsa om. Särskilt förslaget:
En avveckling av det skattefinansierade stödet till genuspedagogik och annan verksamhet där staten med utgångspunkt i verklighetsfrånvända politiska teorier försöker experimentera med, eller ändra, på våra barns och ungdomars beteendemönster och könsidentitet.

Men allra bäst är nog familjepolitiken. Vårdnadsbidraget ska höjas. Och jag undrar om jag och Åkesson fått helt olika information. Senast jag kollade stod det klart att vårdnadsbidraget framför allt utnyttjas av kvinnor i invandrartäta områden. Och DNs ledarsida skriver:

Vårdnadsbidraget [...] utmanar arbetslinjen. Det utmanar jämställdheten eftersom den som får bidraget gör sig beroende av den andra förälderns förvärvsinkomster. Och i praktiken utmanar det integrationen.

Tuesday, August 24, 2010

Föräldraledighet på 2010-talet del 3

När jag säger att jag ser EU-ministern som en förebild vad gäller att kombinera arbete och familjeliv säger min kollega:

- Det har VERKLIGEN inte jag.

Hon rynkar på nosen och fnyser.

Jag suckar när jag sätter mig vid mitt skrivbord men ler. Jag har en modern solros, inte en dinosaurie.

Och det faktum att Sverige har en statsminister som utnämner en gravid kvinna i 30-årsåldern till minister gör mig trygg och varm som en solros på fältet.

Monday, August 23, 2010

Föräldraledighet på 2010-talet del 2

Min chefs reaktion är en av de mest nyanserade hittills:

- Ha inte för höga ambitioner men självklart är du välkommen till jobbet när helst du vill!

Föräldraledighet på 2010-talet

(Varning för att det här kan bli första inlägget i en serie på temat...)

Folk (uteslutande kvinnor) frågar hur länge jag ska vara hemma. Jag svarar att jag om allt går som smort tänkte vara föräldraledig sisådär från jul tillochmed sommaren nästa år. Samtidigt som jag tänkte läsa en fempoängskurs i min egen takt om jag orkar.

Jag är tydlig med att vi inte kan förutse något och att saker kan ändras beroende på tsunamis, sjukdom, klimathot, praktiska detaljer och andra oförutsägbarheter. Ändå har jag nu flera gånger fått likartade svar från folk som undrat. De innehåller variationer på följande: Ta nu möjligheten och var hemma nåt år. Lägg jobbet till sidan. Tänk på att det bara är några månader av ditt liv. Strunta i kursen, bara njut av din bebis.

Nu undrar jag i all ödmjukhet:
- Vilken blivande pappa får höra samma fraser?
- När dessa kvinnor tycker att jag ska tillbringa ett år med bebisen, hur länge tänker de då att bebisens pappa ska vara föräldraledig?
- Varför skulle jag vilja ta ut all min föräldraledighet i följd när bebisen är mini?
- Och viktigast av allt: var tog bebisens rätt till lika mycket tid med båda sina föräldrar vägen?

Självklart är jag både glad och tacksam över att personer med egen erfarenhet av att vara förälder ger råd. Men det ligger något ledsamt över att jag till skillnad från på andra av livets områden inte får ha en vision och strävan om hur något ska bli.

Det här är ingen prestigefråga för mig. Men en rättvisefråga bland andra. Mig veterligen omfattar föräldraförsäkringen (i det heterosexuella försäkringskassenormfallet) 240 dagar per förälder vilket alltså ger 8 månader per person. Självklart kan vi välja att spara dagar och kanske då kommer upp i kring ett år per person. Och liksom medelsvensson-pappan förefaller tycka, anser jag att det skulle sitta fint att exempelvis ha längre sommarledigheter med mitt barn lite senare.

Vem vet jag kanske joinar kamrat I, tar jägarcert och vips så ringer jag FK och drar till skogs när det är älgjakt!?!

Friday, August 20, 2010

Stilstudie av svenskt patriarkat på semester

Cliffhanger var det ja.

Solrosen och jag kommer till Tagliatella för att äta lunch en måndag vid tvåtiden på eftermiddagen. Vi får ett bord, beställer mat, småpratar, dricker nestea. Det är ganska tomt på stället. Bredvid sitter ett par. Bakom solrosen en ensam man vid ett bord, vänd med ryggen mot oss. Efter en stund får mannen in en calzone som passerar oss. Vi säger till varandra att den ser god ut.

Vi får in vår mat. När vi ätit halvvägs vänder sig mannen bakom solrosen om och säger på stockholmska:
Var det gott?

Vi svarar artigt att jo visst var det det, ursäkta om vi stört, visste ju inte att det satt en svenne där.

Men vår nya vän är inte det minsta störd av vår närvaro. Tvärtom. Han vill prata. Han har druckit odefinierbara mängder av nåt som definitivt inte är nestea och varje gång vi artigt markerar att vi inte vill prata vidare börjar han om alternativt på nytt ämne.

Vi blir lite stressade och äter snabbare. Mannen hänger över solrosen. Personalen kommer och markerar, ger honom hans nota. Han pratar högre och högre om paret bredvid som han påstår är olyckliga, lika olyckliga som han var när han var gift. Han skrattar åt personalen och raljerar över att de sagt åt honom att han stör oss, klart han inte stör, vi har ju bara trevligt.

När solrosen i rask takt slukat det sista och går på toa får jag höra en analys av oss som han tror är studenter - jag läkare och solrosen ingenjör.

När jag går på toa får solrosen höra att han ABSOLUT INTE får betala med kort. Vi hade tänkt betala med kort. Personalen frågar oss om de får bjuda på kaffe på uteserveringen men vi fattar för sent att det är ett sätt att låta slippa undan och flytta på oss. Han hör dem givetvis och säger högljutt åt oss:
Tacka nej, de är bara ute efter nåt, som negerhororna som har rånat mig två kvällar på Ramblan.

Jag behåller förståndet. Tänker att det här inte är en av de strider jag måste välja. Vi betalar snabbt med kontanter, blir följda ut av personalen som ställer fram två glas av nåt limoncelloaktigt på en bricka åt oss och ursäktar.

Vi smuttar lite citronlikör, går till närliggande Starbucks, beställer kaffe och funderar på vad i hela friden mannen gjorde två kvällar på Ramblan.

Wednesday, August 11, 2010

Ode to Jenny Berg




Jag har sagt det tidigare. Och jag säger det igen:

Skicka Stockholms samlade nimbykår till Barcelona för en omgång som ger dem vad de tål. Barcelona är lyftkranarnas mecka tack vare att inga bajsnödiga nejsägarpolitiker stoppar galna projekt.

Jag vet att du gärna klagar, Jenny. Men här är bilder att glädjas åt. Å om sju år kanske du kan åka hit!

Vidare i Barcelona

- dricker jag fanta citron eller nestea till alla måltider. Utom på finaste saluhallen där jag drack morot-äpple-mynta-juice som kostade dubbelt så mycket som solrosens vinglas.
- följer vi i huvudsak Ls och i andra hand även andras tips på aktiviteter och matställen. Det är som min farbror säger: du har inte tid att göra alla misstag så du måste lära dig av andras. Dvs. lika bra att äta/shoppa där andra säger att det är bra.
- har vi besökt Picassomuseets butik. Det var för lång kö att gå in på museet.
- har vi besökt Miromuseet. Solrosen säger att vår potentiella avkomma framåt treårsåldern kommer att måla lika bra. Jag säger att fine, då säljer vi avkommans verk å låter en arkitekt rita oss ett hus inspirerat av Miromuseet för pengarna.
- har vi besökt den svårt överreklamerade Park Guell. Jag saknade åsnerittservice, fler och finare skulpturer samt skugga. Den där gubben Gaudi är överreklamerad hela han.
- har vi sett klart första säsongen Mad Men och nu gått in på andra.
- har vi åkt turistbussen som kör i slingor. Fint.

Monday, August 9, 2010

Mest spännande och förvånande i Barcelona så här långt

- Ett misstänkt fall av försök till sexförsäljning av ung asiatisk kvinna till äldre vit man utanför vårt hotell igår kväll.
- Nästan all personal inger öststatskänsla. Usel service, inga leenden, snorkighet och dåligt uppförande.
- Närmast obefintliga engelskkunskaper hos all personal. Bara i Tokyo har jag varit med om värre.
- Schysst arkitektonisk blandning. Stockholms politiker bör skickas i gemensam tropp på träningsläger hit för att se att det går alldeles utmärkt att blanda gammalt, nytt, rakt, snett, högt, lågt, patriarkatsstatyer och glada hummerstatyer.
- De olympiska byggnaderna. Vän av rättvisa och vän av sparsamhet slåss inombords om huruvida det vore bra att Barcelona fick arra ett OS till.
- Solrosens iakttagelse "de har mer ibericoskinka i affären än mjölk".
- Mannen på vår lunchrestaurang idag - förtjänar ett eget inlägg på sikt (= cliffhanger).

Sunday, August 1, 2010

Johanna Koljonen, var har du varit hela mitt liv?

Jag borde ha förstått det redan när jag i SR-presentationen av henne läste "Gillar att sticka och skulptera små djur till sitt Agricolabrädspel."

Mer Koljonen åt folket!

Och har du inte redan gjort det, så lyssna!