Det där är inte jag, det är nån annan

Så känner jag varje gång jag ser mig själv i spegeln. Tio kilon plus and counting. Så här mycket har jag aldrig vägt. Och jag har aldrig glorifierat smalhet så här mycket. Igår framför spegeln hos frisören tyckte jag att hela spegelbilden upptogs av nåt slags svullen haka å kinder med små grisögon i.

Passar kvinna sig inte smyger dessutom ojämställdheten sig på som geggamoja. Solrosens observationer visar att jag orkar ungefär hälften så mycket som vanligt, behöver minst en och en halv gång så mycket mat som vanligt och behöver vila dubbelt så mycket som vanligt.

Den ekvationen löser vi inte när jag vill orka minst lika mycket som jag brukar. Å även om solrosen gör nästan alla inköp, lagar typ all mat hemma (efter att han sagt "ska vi vila dig i soffan lite?") och fixar allt övrigt praktiskt (well, ingen av oss städar å hittills har jag tvättat oftast men nu har jag lagt ner det med...) så måste jag ju ändå orka duscha, klä på mig å bära jobbväskan, förflytta mig mm.

Sånt är svårt att acceptera för djävulskvinnan som vill, kan och ska klara sig själv. Å följande underlättar inte precis:

- Att sova precis på ytan, vakna nån gång mellan 2.40 och 3.30 varje natt, måsta kissa och sen vara klarvaken ett bra tag.
- Att det enda jag kan tänka på på natten är hur jag ska lösa olika jobbgrejer.
- Att ibland dessutom vakna nån extra gång av halsbrännan från helvetet, ha känslan av att få ner magsyran i lungorna via svalget å tro att jag ska dö kvävningsdöden.
- Att behöva sova med soffkudde under de två huvudkuddarna och extra kudde under knä och mage på sidan.
- Att inte kunna gå uppför i svag lutning eller trappa utan att flåsa som ett astmamonster, vagga som en anka och ha sengångartempo.
- Att tuttarna håller på att få otäcka lila strimmor samtidigt som de växer ur e-kupan.
- Att preggojeanstightsen jag köpt för 600 kr, använt max 10 ggr å tvättat en gång spricker i tyget och affären hävdar att det är jag som nött sönder dem, inte usel kvalitet (tillverkaren är mailad med hänvisningar till konsumentköplagen).
- Att blodsockret lever sitt liv helt frånkopplat mitt.
- Att jag mest är sugen på saker som smakar hallon, kokos, vanilj och grapefrukt och inte alls vill ha gamla favoriter som torsk.
- Att folk inte har lärt sig att de ska resa sig på bussen för mig. Tunnelbana är ok att stå på några stationer men att balansera kroppshyddan på en krängande buss är livsfarligt.

Neggo? Moi? Jovars. Jag skyller det på min ESTJ-personlighet, den som energiskt vill verkställa saker och ting.

Men det finns förstås en del roligare aspekter också. Det är ganska mysigt att cheetahn boxas och sparkas för fullt. Jag som befarat att jag skulle känna det som om kroppen intagits av en alien tycker tvärtom att det är ganska fint att gå runt och vara två. Å solrosen är fin som vanligt och myser mycket med magen.

Barnmorskan säger att jag ska tänka att det är skillnad på normal-normal och normal-gravid. Så det tänker jag på.