Jag frågar en bekant om hon ammat sitt barn. Hon svarar "nej, det funkade aldrig så han fick ersättning efter tre månader".
Å jag säger att då ammade du ju faktiskt i tre månader men hon ursäktar sig, som om det inte räknas.
Ska vi sluta vara så självkritiska nu? NU!
Det heter: Ja, jag ammade i hela tre månader. Det var superjobbigt å funkade dåligt, men jag gjorde det, jag är super mom, jag må ha hängbröst men jag är bäst i världen.
Det är inte DUKTIGARE att amma i år än i några månader eller inte alls. Duktigt, det är möjligen att med förståndet i behåll ställa om sig å sätta sitt barns behov före sina egna å dygnet runt tillgodose dessa på nåt av alla de tänkbara sätt som finns.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Word.
ReplyDelete