Wednesday, December 14, 2011

Nätdejting is the shit

Jag tar tillbaka allt ont jag kan ha sagt om nätdejting. Jag blir så glad när jag tänker på de fina människor som jag lärt känna via bloggen. Idag åt jag på NK med Anna, Majken å Jenny. Lunchtimmen gick alldeles för fort. Det kändes som om vi alltid känt varann å inte alls som att vi egentligen bara setts nån enstaka gång å senast i augusti. Vi är förstås uppdaterade på vad som hänt sedan dess genom bloggarna så vi kunde snabbt å lätt börja prata i mun på varandra om livet, bebisarna, julen, framtiden mm. 


Å så frukosten i måndags. Två rutinerade coolingar (Förortsbruden å Onekligen) som har två barn vardera. En med soon-to-be-delivered-bebis i magen. Å vi andra tre lyckliga innehavare av vars en liten telning (Bitter, Säg ifrån om... å undertecknad). 


Vi kunde bekräfta att vi knappast är ensamma även om det kan kännas så när vi kämpar med morotsmos, julklappsinköp, flyttbestyr å parrelationen. Nattätande ungar som äter dåligt. Känslan av att vara den enda på jorden som inte får ihop vardagspusslet. Å olika idéer (inte rocket science kanske, men sånt där som är så lätt att glömma) kom fram. Skaffa vandringsmedalj. Planera å samtidigt våga släppa taget. Inte säga dumma saker men inte hålla emot någon sånt som sagts under barnskriknätter.


Jag tror precis som Bitter att vi som kom redan hade funderat mycket på de här frågorna. Å mycket vill ha mer så vi nöjer oss inte med nåt halvdant. Men vi var också ödmjuka å kunde berätta om det bra i våra relationer. Å att vi inte själva är perfekta utan att det finns sidor med oss som säkert är irriterande. Själv vet jag knappt hur man dammsuger. Nån annan hade aldrig gått till återvinningen. 


Hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar? (Bitterfittan - Maria Sveland)


Det fina i kråksången är att vi har nån att dela vardagen med. Nån som vi gillar å vill att det ska funka med. Jag tror att vi som frukosterade kämpar på som bara den för att det inte ska vara omöjligt. För att det ska gå att leva jämställt å vara happy happy - tillsammans med den vi älskar.

3 comments:

  1. Jag fattade inte att det var onekligen som var där. Älskar ju hennes blogg. Älskar!

    ReplyDelete
  2. Jag håller med om lunchen - hur trevligt som helst.

    Och så trist att missa frukosten. Nästa gång vill jag dyka upp också! Kan säga att jag skulle behöva en frukost efter den här dagen och natten...ibland undrar man bara "hur gick det till?".

    ReplyDelete
  3. Förortsbruden - Ja visst var det Onekligen! Vi skulle kanske haft en presentationsrunda?!
    Jenny - Ja vi får se om vi kan få till en ny frukostdejt nästa år nån gång. Kanske finns en del att älta i frågan efter helgerna...

    ReplyDelete