Tuesday, March 13, 2012

För två år sedan - fick vi träffa Vården

Solrosen å jag går på 90 minuters info i grupp en tisdagseftermiddag. Det har kommit brunt i mina trosor i nio dagar. När vi går dit säger jag till solrosen att jag inte känner för att tala inför gruppen. För jag känner dem inte, de är inte mina kompisar och jag är inte på så gott humör.

Barnmorskan som hälsar välkommen har mbt-sandaler, denimtights och linneklänning. Hon säger att det är lika roligt att träffa blivande föräldrar varje gång och att hon själv är lycklig mamma till fyra barn. Hon säger att vi ska börja med en presentationsrunda. Det flimrar framför mina ögon. Vi sitter i slutet av cirkeln. Solrosen sitter innan mig. Han talar till min stora lättnad för oss båda och jag slipper säga något. I de andra paren är det bara kvinnorna som talar.

När rundan är avklarad ropar mbt-barnmorskan rakt ut som på ett frikyrkomöte: hur mår ni då?!?
Den blivande pappan närmast henne svarar direkt att han mår bara fint. Han skrattar själv ganska länge åt sin underfundighet.

Sen ska vi prata i smågrupper. Vi ska berätta för varann hur vi mår och skriva frågor till barnmorskan. Jag mår illa. Inte graviditetsilla, det har jag aldrig gjort. Bara illa.

En kvinna börjar med att beskriva sina magproblem och delar frikostigt med sig av detaljer från privatlivet. En annan berättar om sitt morgonillamående och de blivande fäderna ojar om hur jobbigt det är att inte kunna dela erfarenheterna eller göra något. Jag tänker: diska, städa, tvätta, laga mat, massera tassar är bra saker att göra. Men så tittar de på mig som om de väntade sig att jag skulle ha krämpor att frossa i. Jag säger kort att jag mår fint. För jag vill inte berätta om brunt för dem. De är inte mina kompisar. Jag känner inte dem. Jag vill prata med Vården.

De andra ser avundsvärt på mig. Sen ska vi skriva frågor på postitlappar. Jag engagerar mig inte. De andra skriver frågor. Är det farligt att flyga? Är det farligt att måla naglarna? Är det farligt att sola solarium?
Jag vill ställa frågor om brunt. Och om missfall.

2 comments:

  1. Kom ni så långt som till föräldrakurs och sen fick ni missfall? Eller fattar jag fel. Verkar hur som mycket läskigt med missfall. Var så orolig för det genom hela graviditeten och det var liksom inte förrän de sista 9-10 veckorna jag kunde andas ut och liksom känna att det nog skulle gå hela vägen.

    ReplyDelete
  2. Japp så var det, tror missfallet var vecka 10 eller 11. Å det var ju ett märkligt upplägg med föräldrakurs så tidigt. Kan jag tycka. Usch för det där stället.

    ReplyDelete