Thursday, February 28, 2013

Att få tiden att gå

Alltså, det här med att vabba. Jag trodde i min enfald att sjuka barn var febriga, sov å låg still i en soffa å hostade lite ibland. Finns det såna ungar eller har jag missuppfattat nåt?

Nu har cheetahn badat badkar i 50 minuter. Med simglasögon, hink, spade mm. röjer hon runt i karet som om det vore nåt slags vattenland. Hon sjunger konstant å högt på björnen sover (en ä inte faaaaali, bala bala faaaali...) å var är tummen (var ä tymmen, häl ä jaaaa). Skönt med liten paus för mamman som kan sitta bredvid å övervaka under tiden i alla fall. Snart är det väl dags för nåt bokläsarmaraton eller klädröj igen.

Knappast va

Hann tänka i typ förrgår att vi visst klarade hela vabruari utan en enda sjukdag.
Hahahahaha vilket skämt. Vem tror jag egentligen att jag är?

Idag, sista dagen, vabbar jag naturligtvis (förmiddagspasset) med världens snorigaste lilla cheetah. Ingen feber, bara hiskliga mängder snor som ska torkas var femte minut.

Har för första gången ansökt om regelrätt vabersättning på fkassans hemsida men tror inte att jag lyckades för trots att jag gjort hela e-legitimationsproceduren två gånger ser jag inget ärende.


Saturday, February 23, 2013

Äkta kärlek

Är att inte bryta ihop när solrosen tvättat en av mina sidenblusar i maskin i 40 grader.

Mvh
Storsint

PS. Han har lovat mig en ny.

Vecka 16+17

Nya cheetahhjärtat lät perfekt. Å magen var exakt i storlek. Dessutom fick vi veta att nya cheetahns blodgrupp är Rh-negativ precis som jag så det är ingen fara för immunisering å jag slipper åka till Huddinge å få extraspruta som med cheetahn.

Har jag förresten sagt hur mycket jag gillar vår barnmorska? Jag är så glad att vi fick komma dit igen å inte bytte ställe. Hon läser våra tankar å ligger alltid steget före. Hon ställer de rätta frågorna å ger ett varmt bemötande utan att nånsin förlora i saklighet. Vilken lyckoträff.

Vecka 16 gick supersnabbt. Tjänsteresa å snabbesök hos farmor å farfar på västkusten där cheetahn fick vara medan jag jobbade. Två lite lätt åksjukiga X2000-resor med henne hann jag därför med. Jag var stränga mamman som inte tillät nåt annat än att sitta still på sin plats å cheetahn fann sig alldeles utmärkt i detta som tur var. Jag mutade henne med ostbågar i ett kritiskt läge å så gick det alldeles utmärkt.

Många säger att tiden går snabbare med nummer två, att en inte håller reda på veckor osv. Det känner jag än så länge inte igen mig i men det kanske kommer. Solrosen säger att det är annorlunda å inte alls samma spänning som sist för hans del. Magen syns mer å mer å särskilt efter en dags konferensätande går det inte att ta fel på dess rundning.  Än så länge funkar dock den vanliga garderoben med undantag av bhar å vissa korta/tighta tröjor.

Det roligaste med att vara preggo? Att det är så spännande att det ska komma en ny cheetah till oss å jag är så nyfiken på vem det är å filurar redan rätt mycket på vad den ska heta.

Det tråkigaste med att vara preggo så här långt? Den sämre nattsömnen. Å att jag inte orkat åka några längdskidor i år. Är piggare nu men de där veckorna i januari då det var riktigt bra skidväder var jag mest svimmig å behövde vila. Synd. Särskilt när jag ser Tjejvasan på tv å blir (hormonellt?) rörd av längtan efter att stå där i Oxberg å höra startskottet å glida iväg i spåret. För att inte tala om att se klockstapeln i Mora! Nåja. Det kommer fler skidsäsonger. Jag vågar inte hoppas på nåt lopp nästa år men kanske 2015...

Monday, February 18, 2013

Kärlekssorg


Den här affischen alltså. Hämtad härifrån. Kan vara nåt av det finaste jag vet. Jag tänker ofta på den när jag hör/läser om relationer som tar slut. Å det känns så tungt å gör så ont att veta hur det känns å jag tänker aldrig aldrig mer vill jag befinna mig där. Men aldrig kan jag vara helt säker på att jag själv inte igen kommer att hamna där förstås.
Men om det skulle bli så. Då hoppas jag innerligt att jag inte ska vara bitter utan kunna känna just så:

Jag kommer alltid älska dig och det håller jag fast vid när jag nu släpper taget.


Sunday, February 17, 2013

Vardagspusslet till hösten

Som vän av ordning och planering* har vi förstås redan funderat på hur föräldraledigheten med nya cheetahn kan läggas upp. Så här är planen i dagsläget. Hela teamet har gemensam semester de två första veckorna i juli. Jag är sen preliminärt ledig från mitten av juli men småjobbar kanske lite om jag vill/orkar. Är jag supertrött eller mår dåligt tar solrosen lite föräldraledigt med cheetahn. Solrosen är ledig typ hela augusti beräknat på att nya cheetahn kommer ca den 8/8 som planerat. Blir den jättesen får han väl vara ledig in i september.

Jag har föräldratjänst augusti - februari och har på pappret semester en vecka i månaden fram till årsskiftet. Detta för att beta av massa av min sparade semester som annars riskerar brinna inne. Jag jobbar dessutom på pappret fem timmar i veckan. Timmar som dock kan fördelas lite olika beroende på mitt projekt. Oktober blir det mer att göra. Därefter sannolikt mindre. Jag lämnar inte över huvudansvar till nån annan men har minst två personer som jobbar tillsammans med mig varav en har 10% avsatt på pappret juli-december. Min chef är superflexibel å ser både att jag kan jobba hemma å ha med nya cheetahn på möten. Stora cheetahn får gå 35 timmar per vecka på förskolan men de dagar jag inte behöver jobba kan jag förstås ha henne hemma om hon vill å det funkar bra eller åtminstone lämna sent/hämta tidigt.

Efter februari tar solrosen över och är hemma minst till och med augusti eftersom nya cheetahn kan börja förskola tidigast i september. Vill han vara hemma längre får han förstås det och vi får förstås bedöma när och i vilken takt det är lagom med förskolestart tillsammans. Jag lär ju ha semester på sommaren också så vi får tid tillsammans hela teamet även då.

Saker kan förstås ändras men detta är en plan just nu. Jag tror att vi båda är nöjda om detta funkar. Solrosens prio är att slippa overallmånaderna eftersom han i princip bara fick sådana med cheetahn medan jag fick två vårar. Mitt prio är att slippa vara föräldraledig på heltid utan kunna ha en jobbfot kvar på nåt sätt för att kombinera - det jag tyckte var absolut bäst när jag kunde som deltidsledig med cheetahn.

Kloka tips, synpunkter å förslag för att förfina upplägget mottages tacksamt. Å frågor såklart.



*Undertecknat planeringsfreak låg en sömnlös natt för ett tag sedan å funderade på hur vi skulle kunna disponera å möblera sovrummen (om vi då bor i huset dit vi ska flytta nästa år) å får tre barn. Nåt som alltså är ytterst oklart å om ifall att det skulle bli så ligger rätt långt fram i tiden.

Saturday, February 16, 2013

Tvåbarnschock?

Jag är himla nyfiken på om jag/vi kommer få nån tvåbarnschock eller ej. Min spaning just nu är: inte. Jag tyckte att det på de flesta sätt var enklare ett få cheetahn än jag trott. På nåt sätt hade jag räknat med kolik, vansinneskräksjukor, sovkaos å matkaos. Men jag vågar påstå att det blev väldigt lite av de två sistnämnda å inget av de två första (än så länge - kräksjuka kan ju komma när som helst...).

Å andra sidan var det en stor omställning för mig att vara så bunden vid cheetahn. Eller snarare att hon var så bunden vid mig å att allt kring henne hängde på mig. Med fokus på mina tuttar. Jag kände mig oerhört låst tills vi fått igång flaskmatningen å tills vi alla var så rutinerade att jag inte behövde vara i närheten hela tiden. Jag hade noll å inget behov av nån bebisbubbla utan från första dagen hemma med cheetahn kände både solrosen å jag att det var kul med besök å att hitta tillbaka till lite av det som varit vår vardag tidigare.

Jag gick på biopremiär när cheetahn var tre veckor. För vissa skulle det kännas omöjligt, för andra är det en axelryckning. För mig var det mest bara fantastiskt. En sån känsla av frihet att få gå hemifrån ensam, ta tbanan å vara borta i ett par timmar. Å det gick alldeles strålande för alla inblandade. Cheetahn ville inte ens äta medan jag var borta. Att jag fick min egentid redan från början var viktigt för mitt välmående. En annan viktig sak för mig var att jag tidigt hade med cheetahn nästan överallt. Vi skippade en hemmafest med massa folk inklusive förskolebarn när hon bara var två veckor å det var RS-virustider. Men på det stora hela hängde hon med på stan, hem till folk, på restauranger å till mitt jobb.

Sammanfattningsvis, det var betydelsefullt för mig att göra så mycket som möjligt som vanligt. Å vi hade den stora turen att få en cheetah som hängde med.

Numera. Nu är jag på nåt sätt mycket mer inskolad i föräldralivet, hemmakvällar å njuter av att ta det lugnt. Så jag tänker att det inte kommer bli en lika stor omställning att få ett barn till.

Arbetsbördan, lära känna den nya cheetahn å dess personlighet, fördela tiden mellan två cheetahs, maxa sömnen osv. kommer säkert bli de stora utmaningarna men jag undrar verkligen om det kommer bli en chock.

En spaning jag gjort i bloggar å forum är att de som talar om tvåbarnschock oftast verkar ha det vad jag skulle kalla mindre jämställt i relationen med pappan. Mamman tycks ha haft huvudansvaret för allt kring första barnet, hemmet, mat, städning etc. å plötsligt havererar det när hon inte orkar detta OCH ta hand om ny bebis. Å när pappan (med godast möjliga intentioner förstås) ska göra mer med största barnet å ta över hemma å inget blir "som vanligt" ökar bråkfrekvensen.

Hemma hos oss bedömer jag denna risk som närmast obefintlig med tanke på att solrosen är den som har huvudkoll på det mesta å cheetahn är precis lika van vid oss båda. Det kommer förstås säkert bli mer diskussion å mindre möjligheter för bra sömn också hos oss, särskilt som vi ska få ihop en vardag med fler parametrar den här gången: cheetahn, hennes förskola, mitt jobb, solrosens jobb etc. Vem vet, nya cheetahn kanske dessutom kommer med koliken å sovvägran...

Om utfallet må jag berätta till hösten!

Är mycket nyfiken på flerbarnsföräldrars kommentarer kring detta ämne förresten.

Vecka 15

Sorry. Jag är lite gnällig för tillfället. 

Huvudvärken från helvetet är här. I snitt varannan eftermiddag får jag blixtrande huvudvärk som inte vill ge med sig. Sova middag är nästan det sämsta botmedlet för jag känner mig bara skakig å groggy när jag vaknar. Vila funkar oftast men hur lätt är det? Varannan dag ska jag hämta en livlig cheetah kl. 16, kanske handla, laga mat osv. Å varannan dag ska jag jobba igen allt det jag inte hinner de dagar jag går 15.30.

Sover uselt på nätterna. I början, typ 22/23-03 är det ok men därefter vaknar jag av minsta lilla. Öronproppar hjälper inte. Solrosen som rör sig, små ljud från gatan osv. Allt väcker mig. Jag vaknar ofta ordentligt innan cheetahn så när hon kommer vid sjutiden går vi upp. Vidrigt är det. När jag var gravid med cheetahn sov jag jättebra å mycket.

Å så kissandet. Känns som att jag behöver kissa prick hela tiden. Å det är supersvårt att verkligen kissa ordentligt. Måste kolla att det inte är urinvägsinfektion.

Ska göra det på tisdag å få lyssna på hjärtat också. För säkerhets skull eftersom jag inte går upp i vikt. Alla prover var dock bra senast å just magen börjar ju synas så bör inte vara nån fara. 

Jag sa ju att jag var gnällig. Så gnäll inte på mig. 

Monday, February 11, 2013

Om barnbilderböcker

Massor av böcker är det som gäller hemma hos oss just nu. E vill "läsa boken" oftare än nån annan i teamet å ibland är det skönt att också kunna sätta på Totte på youtube för att hinna nåt mer än att sitta i soffan å låta som olika fordon eller djur.

Lisa är förstås expert på det här å jag blev inspirerad av hennes inlägg om bild/text. Min erfarenhet av bokläsning med E, 2 år, hittills är:

- är inte bilderna tilltalande vill hon inte lyssna alls.
- alla bilder går inte hem hos alla barn. T ex gillar E inte alls Stina Wirséns böcker.
- det är skönt när tempot i böckerna är lugnt som t ex i Alfons eller Totte.

Å så här tycker jag själv:

- att det är kul med böcker där det är enkelt som läsare att ändra språket/storyn, t ex namn/kön på huvudpersonen. Vi läser t ex om "Edith och julen", inte Eddie, i Lisas bok. E pekar dessutom på att det kommer kompisar (inte tanter/farbröder) hem till dem på julen. Extra plus för att barnet i boken inte ser typiskt pojkig ut på bilderna utan som vilket barn som helst.
- skulle gärna se mer böcker som medvetet skrivs neutralt eller uppmuntrar den som läser att ändra från gång till gång.
- vill ha mer böcker med roliga ickestereotypa flickor (inte Barbie, ) som huvudpersoner.
- vill se mer mångfald i "få syskon-böcker" så att de handlar om BARN, inte lillebröder. Enkel sökning på en stor nätbokhandel visade att det i sortimentet fanns mer än dubbelt så många barnböcker om att få lillebror som lillasyster. Å i bara nån enstaka var det en pojke som skulle få ett syskon. Bara spöket Laban var en pojke som fick en lillasyster.
- vill se fler böcker där djur får vara bara djur (eller hen eller hon) inte slentrianmässigt han.

Sunday, February 10, 2013

Lite av varje=nåt för alla

Min sanning med Gudrun Schyman.

Fotografiska en söndagsmorgon med tvååring. Stockholms enda museum som öppnar 9 på söndagar (Nordiska å Sjöhistoriska öppnar 10, resten 11 eller 12). Vi var där 9.30 å hade supermysigt. Nästan inget folk så tidigt så vi fick tillåmed en soffa med båtutsikt till fikapausen.

Lammfärsbiffar överblivna från lördagsmiddagen serverade med resterna av fredagens tacotillbehör (svamp, ost, salsa, tomat, gurka, sallad) som söndagslunch.


Varsågod för tips.

Friday, February 8, 2013

Tänka sig

Den här preggomamman firar att det är fredag å vecka 15. Med att flexa ut klockan två, åka hem å vila å äta brownie en timme innan hon hämtar på förskolan. En vecka som single mom of the year är till ända å sent ikväll kommer solrosen hem. Innan dess cheetahmys å tacokväll med vänner.

Wednesday, February 6, 2013

Vecka 14

Känner mig betydligt mer hormonell igen. Oproportionerligt arg över saker. Håret är så där snyggt nästan jämt. Glansigt å fint även om det tvättas sällan. Alltid något.

Det syns absolut inte på mig fullt påklädd men magen känns allt mer å är svår att hålla in. Men fortfarande har jag inte gått upp nåt i vikt. Jag har mina vanliga kläder å byxorna är hängiga över rumpa å lår där jag sannolikt minskat i vikt medan mage å tuttar ökat lite. Jag är inte jättenöjd med detta. Skönt om jag inte går upp 20 kg som med cheetahn såklart men samtidigt orolig för att nåt är fel eftersom jag inte alls ökat på vågen. Är inte alls så sugen på mat. Hallonsnören är jag dock sugen på i skrivande stund. Mådde illa i morse å köpte citron-ingefärstepåsar å en smaskig fralla på Cajsa Warg på väg till jobbet.

Sover lite bättre igen. Solrosen är bortrest så cheetahn å jag delar säng. Hon sover typ 19.30-7 å jag 22-7 så vi är utsövda å pigga. Ändå kände jag i morse när jag vaknade att jag längtade tills en får gå å lägga sig igen.

Tuesday, February 5, 2013

Saker jag gråtit till de senaste dagarna

- När K G Hammar pratar om sin fru i inledningen till min sanning. Han kan vara den vettigaste företrädaren för ett trossamfund som gått i ett par skor. I programmet säger han också fantastiska saker såsom "en relation till en annan part kan inte bygga på att den ena inte får vara sig själv".

- När Hushpuppy hoppar av bussen å springer tillbaka till sin pappa i Beasts of the Southern Wild.

- När jag återupptäckte Maud Lindström å lyssnade på Publikens klagolåt på väg till jobbet i morse. 


MVH hormonell

Monday, February 4, 2013

Vecka 13

Det var den där veckan efter att jag fyllt år. Vi firade att det gått 12 veckor å jag åt gåslever.

Jag var betydligt piggare igen å sov dåligt. Det är bara E-kupa som funkar numera.

Hur är jag?

Jag undrar lite hur du är när du träffar nya människor? Är du blyg och tyst eller pratig och öppen? Den frågan fick Maria här.

Å nu är jag väldigt nyfiken på hur jag uppfattas när jag träffar nya människor. Min gissning är i stil med Marias: lite för pratig å glättig, håller låda för sakens skull för att det inte ska bli tyst. 

Men vad vet jag.

Det vore himla kul att höra hur de av er som läser denna blogg och träffat mig uppfattade mig vid vårt första möte. Å om ni träffat mig flera gånger, om intrycket ändrats senare. 

Seså, kommentera nu.